tovaduvet

På bild: Alice.

Det känns skönt att ha bott in sig ordentligt i mitt nya rum nu. Det är mycket större än det förra. Minst det dubbla. LP-plattorna hänger uppe på väggen, samt 2-3 bilder. Det lutar dock mot att så småningom leva upp till fördomarna gentemot oss foto-elever och tapetsera lite mer med printar som jag själv har gjort. Har dock lite svårt för den egotrippen men jag har ju inte mycket annat att slänga upp på väggarna så jag ser egentligen inte varför det ska hindra mig.

Idag har Thomas H Johnsson föreläst för klassen. Hans attityd är fan inte att leka med. Jag kan bara önska att jag var lika frisläppt och vågad som han. Har personligen aldrig haft svårt för att tänja lite på gränser och regler, men Thomas är ju helt otrolig. Jag kommer inte ens i närheten. Dock ska man nog vara försiktig med att sätta upp honom på någon form av piedestal bara för det. Han är en jävla skicklig fotograf men knappast en gud man ska dyrka, som många här lätt gör bara för att vi "ska" göra det. Precis som alla andra fotografer vi studerar. Självklart ska man inte utesluta dem heller bara för att vara rebellisk på något vis. Alla fotografer vi diskuterat är ju sjukt duktiga. Men det finns alltid så jävla mycket mer att se. Det tar ju knappast slut vid lektionerna som många verkar intala sig.

Jag börjar tröttna på saker man behöver och borde ha eller göra. Allt jag behöver en limpa marlboro red, ett ombyte, kameran och lite cash. Sen bara sticka. Köpa en biljett på första planet som lyfter. Jokkmokk som Paris eller Luxemburg -bara härifrån utan någonting alls. Bara jag och tomma fickor. Och det är inte på grund av någon depression jag skriver och "klagar", jag vill snarare bara göra nånting nu. Själv. Vara produktiv utan att behöva vara det, på mitt sätt. Ett kul och jävligt rätt sätt. Fan, på sista tiden har det bubblat så sjukt mycket i magen. Jag vill så jävla mycket så jag vet inte vart jag ska börja. Det brinner på för många punkter i kroppen för att jag faktiskt ska lägga manken till och bestämma mig för att sätta något i verket. Jag är helt enkelt för peppad på livet och allt jag vill hitta på innan jag kilar runt hörnet, som alla faktiskt gör så småningom. Och innan jag nu gör det vill jag hunnit ha sagt det jag vill ha sagt.

Nu är planen att dyka ner i mörkrummet och stanna där tills projektet vi jobbar på i skolan är i alla fall nästan färdigprintat.  Först lite kaffe med Amanda dock. Det är tydligen tjejsnack på G.