tovaduvet

Ännu en sömnlös natt utan en enda anledning till att va uppe. Snarare tvärtemot.
Har inte så mycket smaskigt att dela med mig av förutom ett gäng bilder som ni kan få på köpet. Och även att jag loggade in på en gammal hemsida där jag förr brukade lägga upp massvis med dikter. Minns inte ens när jag var inne där senast. Finns lite bra och mycket dåligt och tänkte bjuda på en av de dikter som jag aldrig vart riktigt nöjd med men av okänd anledning postar jag den i alla fall. Har inget bra svar på varför jag konstigt nog känner för det. Har skrivit bra mycket bättre vill jag påstå men den fick mig väl att minnas och känna antar jag. Vet att man aldrig ska ursäkta sig på förhand eller säga högt att man kommer ångra detta dagen efter så jag låter bli. Det var bara ett jävla tjat här känner jag!
Se, läs, njut:















På svenska

Så sätt på strumporna
jag vill inte att du skall få kalla fötter inför livet igen.

Snälla någon, dränk världen i parfym
du ska inte tycka att livet stinker.
Sätt på musik, höj volymen
jag vill se dig fortsätta dansa även när livets toner inte bara går i dur.
och jag ska försöka behålla solglasögonen på för
jag vill inte bländas av din skönhet längre.

Snälla skratta inte när jag hör (saknaden skulle bli för stor)
men sluta aldrig le.
Dina öronsnibbar skulle se så ensamma ut,
utan sällskapet av mungiporna som nästan snuddar vid dem.

c'est le temps pour me relâcher, mon amour

                                        jag brinner