inlägg nr.73

Det regnar som alltid på vägen hem och jag halkar nästan helt hjälplöst ner på kullerstenarna. Nästan.

Glömmer bort namnen på alla veckodagar och tappar bort mig själv i vad som är dag och vad som är natt.

Lyssnar på klyschigt fransk musik men önskar mig inte alls tillbaka. Konstigt nog.

Öppnar kylskåpet, upptäcker att äggen är slut.

Men nu bränner läpparna igen. Skönt. Så vet jag att jag lever.

 

Godnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0