inlägg nr.19
Den senaste veckan har avnjutits i Malmö stad med mina scullcandies i öronen och solsken i ögonen. Många välförtjänta kaffekoppar och ölglas med fina människor men framförallt så var schemat fyllt med lägenhetsvisningar och jobb. Men nu har vi ju äntligen hittat bådera. Skönt. Min och Isaks trea ett stenkast ifrån möllan är skitmysig. Nyrenoverat kök och badrum och stort, ljust vardagsrum. Jag valde det vita sovrummet och planerar att måla dit en fondvägg inom snar framtid. Antagligen en intensivt röd sådan. Hampus (ena hyresvärden) har redan gett oss tillåtelse så det kommer bli helt fabulöst.
Jag saknar livet uppe hos Kim lite. Det var så skönt med henne och hennes ö ute i ingenstans. Jag minns inte när jag slappnade av så bra som jag gjorde där. Men jag hoppas återfå lugnet när jag och Isak har känner oss som hemma ordentligt i nya lyan och när jag kommit in ordentligt på jobbet osv. Det löser saj.
Imorgon ska jag spendera eftermiddagen och kvällen med miss foxy lady aka Ellen i gbg. Min plan är att vi med min låda wildboar's rock ska sitta klistrade framför radion och vänta på studio 1 i P1 där jag imorgon kommer var med i en medvetet kass intervju i ett reportage om bostadsbristen i Malmö. Exciting. Eh ehe ehee.
inlägg nr.18
Nu var det faktiskt inte särskilt länge sedan jag skrev här senast. Knappt två månader. Ville bara börja inlägget med att poängtera min förbättring vad gäller min aktivitet på denna blogg.
När vi gick upp imorse sken solen och det var helt vindstilla. Nu är molnen framme, vinden blåser i träden och fåglarna här utanför skriker av någon anledning som jag inte känner till. Känns som om det är åska i luften... Vår förmiddag vid stranden känns som för en evighet sedan. Men det är skönt på ett sätt. Solen har inte stått bakom molnen en enda dag sedan jag kom hit. Både växterna och vi andra behöver vila lite från hettan. Nu sitter jag och äter macadamianötter och lyssnar på stök i köket istället för att bränna på stranden och bada.
Sommaren hittills har varit en annorlunda upplevelse. Två veckor här har gått både något fruktansvärt snabbt och på samma gång inte alls. Jag är stressad inför hösten men har på något vänster lyckats slappna av rätt bra för nuet. Jag trivs bra här. Det är lugnt och skönt. Jag försöker lära mig att inte klättra på väggarna bara för att jag inte har jobb och liknande att stå i och bara ta det lugnt och chilla på det. Jag tror att mitt umgänge gör det både lättare och roligare, och jag är faktiskt förvånad över att vi fortfarande inte gått varandra på nerverna. Det brukar inte ta så himla lång tid innan det smäller lite, mig och mina fina emellan men uppenbarligen fungerar vi väl extra bra ihop. Vi spenderar dagarna med att sola, bada och bara slappa tillsammans eller så kilar vi in till stan och dricker öl och annat gött med folk. Jag kan bara inte bestämma mig om jag har för mycket eller för lite tid att tänka. En av anledningarna att sticka hit var att ha mycket Tova-tid men jag kan inte minnas om jag faktiskt har tagit mig den tiden eller helt undermedvetet valt bort den. I vilket fall är min ipod full-laddad så ikväll eller imorgon blir det nog till att ta en promenad och bara gå tills batteriet tar slut igen utan att se på klockan en enda gång. Det absolut bästa som finns.
Nu kom jag av mig och glömde bort att jag över huvud taget skrev i cirkus två timmar så jag antar att jag är färdig för den här gången. 
Det har börjat regna och jag ska höra med min kompadre om vi inte kan springa ut och dansa med musik genom fönstret och bacardi razz i handen innan det slutar.
Jag försöker att inte längta till någonting och bara springa in i allting som gör att det känns gött i magen istället.
Jag lyssnar på Yann Tiersen och Oren Lavie.
hej.
