inlägg nr.25
Vi börjar inlägget med en bild på en Valeria och en random kille som gärna posar med en håwt brud med bröstpiercing när tillfälle ges och dessutom låtsas vara kristen på en väldigt okristen fest.
Faktum är att jag nyss skrev klart ett helt inlägg här men insåg att det lät så jävla bittert så jag valde att radera halva skiten. Jag summerar istället den msyiga dag och kväll jag spenderat med god mat och en goding till vän, som avslutades med en fruktig och glassig efterrätt som: delikat. Men för att inte bli för munter så kommer jag ändå låta andra halvan att mitt nyligen skrivna inlägg vara orört och även läsbart för er alla två som hinner så långt i texten:
Citat:
"Tänk om den lyckligaste stunden i ditt liv redan har passerat?"
Ja tänk om. Eller tänk om du antagligen missar alla riktigt feta stunder på grund av stressen av att allt ska vara så jävla ultimat hela tiden?
Så jag sitter uppe för att ställa om dygnet inför mitt nattarbete, eller kanske bara för att jag inte vill somna. Jag vet inte varför stressen över just insomnandet har följt mig i så många år. Kanske är jag väldigt svensk och har en svensk saknad efter något. Skönt då att man med gott svenskt samvete vet att om man inte lyckas med något så finns det alltid ett lämpligt ilands-substitut för lyckan i nån hylla på H&M. Det är väl egentligen vad allt handlar om i vilket fall? Om inte annat så nu inför jul när vi shoppar guldbrallan av oss för att visa andra hur mycket vi älskar dem. (Tips: om du är rik, glöm prislappen på så mottagaren faktiskt ser hur mycket pengar du spenderat just för dem!).
Sverige, sov sött.
inlägg nr.24
I min stulna soffa i min egna lägenhet. Täcket jag har på mig är utan påslakan för jag har tappat bort det ena och konstigt nog prioriterar jag täcket i min sönderknullade säng som ger mig ryggskador. Mina favorit-mysstrumpor har det gått hål i och det var just vad denna kväll behövde. Ett par söndriga favoritstrumpor. Det finns inga filmer att se här hemma längre, jag har redan sett dem alla minst 10 gånger och eftersom NÅGON streamar skiten ur mitt mobila bredband har det åter nått minnesgränsen och jag kan knappt se ett youtubeklipp på två minuter om jag inte vill avvara två timmar med bara just det fönstret uppe på skärmen. Internet dör alltså om jag har uppe för många fönster på en och samma gång. Ibland bara av att köra msn.
Det är mycket som jag inte förstår just nu. Som varför jag aldrig har lärt mig hur man hänger upp tavlor rakt och fint? Varför min kökslampa tar så lång tid på sig innan den lyser såpass starkt som man helst hade sett den göra så fort man tryckte på knappen? Varför jag tjänar mindre än 90% av mina kollegor bara för jag är 2½ månad yngre än nån bullshit gräns? Varför jag glömmer vattna mina blommor hela jävla tiden? Och varför smakar min vattenpipa skit?
Julen verkar bli här hemma i lägenheten med en box vin och ett gäng hyrfilmer. Jag sitter hellre ensam och klassas som tragisk än firar framför dvd-elden med plast-släkt som jag inte finner det minsta intressant. Så går det när svensson-familjerna splittras och firar jul överall annanstans än där de brukar. Jobbet, pojkvännen..
Själv "får" jag vara ledig på julafton, dock istället jobba nyår. Men tacka vet jag gudarna för jag börjar inte förrän 01:30 på nyårsnatten. Gud bevare mig väl att jag inte missar tolvslaget! Håll i era fucking hattar alltså.
Och hormonerna är i styr som ni märker. Precis som min rökning, vilken jag har hållt relativt hårt tyglad de senaste 4 veckorna (om lite panik-cigg och feströk inte räknas, vilket de definitivt inte gör).
Jag och min vän klyschan längtar i vilket fall tillbaka till förr ikväll. Det har vi i och för sig gjort ett tag nu. Tiden man minns som helt sorgfri och utan problem. Lite som ett dåligt förhållande dock. Man minns alla sköna nooners och alla härliga skratt men skulle man verkligen åkt tillbaka hade man flytt fältet illa kvickt. Jag och min vän klyschan här önskar också att vi kunde ockupera oss själva med betydelselösa aktiviteter om dagarna så vi slapp tänka allvar så jävla mycket, men det går inte när man är pank så tji fick vi!
Efter en flaska vin och mojitos igår lyckades jag ragga till min panikcigg från en dum fjortis på stan som jag aldrig rökte upp. Denne ska jag och min vän Ingen här gå ut och röka nu.
It seems att jag är helt planfri i veckan nu också så jag kommer antagligen spendera all tid som inte spenderas på jobb som en valross, nergrävd i sängen. Om kompis Klyschan eller polare Ingen vill nå mig går det bra att försöka på mobilen eller varför inte en dörrknackning så kan vi se om jag vaknar.
I brist på kreativitet eller någon form av ork vad gäller engagemang ger jag er:
FOTO: LOVISA RINGBORG
inlägg nr.23
Som inledning så var jag ikväll på bio för första gången på jag vet inte hur länge. Igår vibrerade nallen och hipp som happ vart jag helt plötsligt bjuden på bio av vän i fråga. Mycket trevligt. Filmen var inte hemskt originell men helt klart lätt värd att se på duken innan den landar på dvd-hyllan. 2012 hette den.
Såatt..
I brist på något bättre att säga så får detta inlägg helt enkelt skilja sig från de andra. Jag lägger härmed upp en dikt skriven av moi. Var vänlig ta hänsyn av följande: Det var väldigt längesedan jag aktivt skrev dikter, mycket blir numera något av en hög med klyschor. Klockan har passerat två på natten. Dikten är dessutom så färsk så hade det vart blivande middag skulle rosa fortfarande stå och idissla.
Med andra ord: ursäkta den hemska kvalitén men jag bara vill.
_______________________________________________________________
Den har förövrigt ingen titel
Så jag gick upp i min lägenhet och grät,
Precis som du sa till mig att göra.
Utan musik, utan mjölk och utan cigaretter
i min egna lägenhet på 28 kvadrat som aldrig känts större än just nu ikväll.
Och jag undrar om det är Celsius eller jag själv som sätter den kalla temperaturen ikväll
För inga tröjor värmer, armarna på dem är varken gjorda av kött och blod,
eller är just dina...
Så ser jag höstlöven falla igen,
Och jag gör dem sällskap ner på marken.
Där ligger vi frivilligt i regnet,
Knullar asfalten och skosulor om vartannat.
För hellre blir jag våldtagen av grus än av något verkligt igen.
Flyttar inte folk så flyttar jag
Och nu flyttar du också.
Om inte i mil så i bråk och i suckar.
Vi verkar visst aldrig hitta hem igen,
döner, peggle och tisdagskomiken..
Det smattrar mot mitt fönster och
Jag önskar att det var dina knogar mot min dörr och inte regnet som föll.
Det finns ingen doft av förändring här,
Bara en stank som tar oss tillbaka.
När fan lät vi presens bli imperfekt?
Det var när jag insåg hur jag behöver dig,
Och när du började betrakta mig utifrån
som jag insåg:
De vackraste blommorna växer inte i solen,
Men i skuggan växer det inga alls.
Kanske är poängen bäst när det inte finns någon alls.
Det måste vara tanken som ligger bakom det här...
