inlägg nr.23
Som inledning så var jag ikväll på bio för första gången på jag vet inte hur länge. Igår vibrerade nallen och hipp som happ vart jag helt plötsligt bjuden på bio av vän i fråga. Mycket trevligt. Filmen var inte hemskt originell men helt klart lätt värd att se på duken innan den landar på dvd-hyllan. 2012 hette den.
Såatt..
I brist på något bättre att säga så får detta inlägg helt enkelt skilja sig från de andra. Jag lägger härmed upp en dikt skriven av moi. Var vänlig ta hänsyn av följande: Det var väldigt längesedan jag aktivt skrev dikter, mycket blir numera något av en hög med klyschor. Klockan har passerat två på natten. Dikten är dessutom så färsk så hade det vart blivande middag skulle rosa fortfarande stå och idissla.
Med andra ord: ursäkta den hemska kvalitén men jag bara vill.
_______________________________________________________________
Den har förövrigt ingen titel
Så jag gick upp i min lägenhet och grät,
Precis som du sa till mig att göra.
Utan musik, utan mjölk och utan cigaretter
i min egna lägenhet på 28 kvadrat som aldrig känts större än just nu ikväll.
Och jag undrar om det är Celsius eller jag själv som sätter den kalla temperaturen ikväll
För inga tröjor värmer, armarna på dem är varken gjorda av kött och blod,
eller är just dina...
Så ser jag höstlöven falla igen,
Och jag gör dem sällskap ner på marken.
Där ligger vi frivilligt i regnet,
Knullar asfalten och skosulor om vartannat.
För hellre blir jag våldtagen av grus än av något verkligt igen.
Flyttar inte folk så flyttar jag
Och nu flyttar du också.
Om inte i mil så i bråk och i suckar.
Vi verkar visst aldrig hitta hem igen,
döner, peggle och tisdagskomiken..
Det smattrar mot mitt fönster och
Jag önskar att det var dina knogar mot min dörr och inte regnet som föll.
Det finns ingen doft av förändring här,
Bara en stank som tar oss tillbaka.
När fan lät vi presens bli imperfekt?
Det var när jag insåg hur jag behöver dig,
Och när du började betrakta mig utifrån
som jag insåg:
De vackraste blommorna växer inte i solen,
Men i skuggan växer det inga alls.
Kanske är poängen bäst när det inte finns någon alls.
Det måste vara tanken som ligger bakom det här...
