inlägg nr.97
Det är så skönt att vara hemma i Göteborg. Och det känns verkligen som hemma, för första gången på riktigt länge. Tiden flyger förbi. Jag springer genom dagarna i ett regnigt Göteborg med kameran i handen och med fantastiska, inspirerande och kreativa människor framför den. Och jag känner mig ungefär som senast då jag kände mig hemma här, när jag var 18; som en gummiboll som studsar upp och ner och fram och tillbaka. I mitt huvud åtminstone.
Jag återförenas med gamla vänner och möter nya. Det var bra att åka upp hit. Men! Imorgon åker jag norrut och lämnar kyliga götet för ett kyligare Norrland. Känner kanske inte peppen stenhårt men den finns helt klart där. Ska bli kul att träffa alla från kursen igen och intressant att se hur det går för dem och deras projekt.
Det är svårt att vara höstig och nere när man umgås med så underbara människor som Sveriges hjärta bjuder mig på. Jag låter mig gladeligen smittas så mycket jag bara kan.
Här får ni ett minst sagt mildt smakprov på något av det jag pysslar med just nu.
puss.
