tovaduvet

Och så har dagen kommit: Nyårsafton. Utan att låta pessimistisk skulle jag vilja påstå att det nog är årets mest överskattade högtid bland oss svenskar. I alla fall om man ser till dagens ungdomar som min mormor skulle sagt. Nyårsafton är ju faktiskt inget annat än en ursäkt för att supa skallen av sig för folk under 18. Uppåt också såklart, men speciellt minderåriga. Utan att vara det minsta pessimistisk som sagt, speciellt eftersom jag själv tillhör den grupp som har planer för både kvällen och natten denna afton. Det lustiga är bara att alla, och då menar jag verkligen alla med ett undantag på någon på miljonen, får totalpanik om de faktiskt är planlösa på nyårsafton. Har man inga planer kan man lika gärna dö. Så hårda normer kretsar kring denna högtid. Rätt skrattretande om man frågar mig faktiskt.

Julen var tämligen lyckad. Högt över mina förväntningar faktiskt. Både min morbor och moster verkar ha skaffat sig något som kallas humor. Undrar just om det har något med bådas enorma viktminskning att göra? Goddamn, vad hände där undrar jag? När jag såg Magnus (morbor).. jag blev helt schockad. Jämfört med hur han såg ut innan skulle man ju kunna tro att han gått och fått ätstörningar!Magen helt borta, utstickande kindben och till och med insjunkna ögon. Jag frågade faktiskt och han sa att han hade gått på.. självklart glömmer jag namnet på dieten. G nånting? Sak samma.

Gott nytt år allesammans.

Mörkret lägger sig så fort den här tiden på året. Tragiskt.
Som fotograf måste jag säga att det är tråkigt att aldrig kunna ta en promenad och bara plåta när mörkret faller på så himla snabbt om dagarna. Sant är det att man kan fotografera riktigt häftiga grejer i mörkret också, men personligen är ljuset med välkommet för min egen del, just när man går på idélösa promenader och så vidare.

Snart ska jag in till stan och möta Ksanet. Vi ska se Mona dansa och shakea sitt sexy piece of ass ikväll. Jag ska fota. Såklart.
Riktigt kul ska det bli faktiskt. Har länge velat se lite mer av Mona på scen och umgås lite mer med dessa flickor.

Snart är mitt fotomaraton färdigt, tack och lov. Självklart har jag flertalet bilder kvar att plåta, men nu vet jag i alla fall vad jag ska plåta, vilket är den svåraste biten att komma underfund med. Synd bara att pappa säger ja till att ställa upp på en bild, men säger nej i nästa sekund. Varför förvånar inte detta mig?

Nog om detta, nu ska jag dra på mig allt vad ytterkläder innebär och bege mig in till stan.
Ha en fin kväll och helg allesammans.
over and out.

"Jag vill inte vakna imorn utan kärlek i min värld, jag fortsätter vända mig om men du finns inte där."

Kapten Röd och min hemmagjorda adventsljusstake är det som tillsammans får lysa upp och värma natten, syn- och hörselmässigt. I brist på sömn föregående natt somnade jag självklart förut, när tanken var att jag skulle jobbat lite på min hemsida och möjligtvis redigerat lite foton kanske. Nu har jag dock vaknat till liv igen, såklart när det är dags att hoppa på nattåget.
Inatt sov jag drygt 1-1½ timma och vaknade ca 5 min innan jag var tvungen att springa till ett redan för sent tåg. Ett kallt uppvaknande av att jag dessutom höll på att missa min hållplats fick jackan att kännas ännu tunnare när jag åter igen kom ut i kylan. (Och jag tackar fortfarande han som inte lyssnar där uppe i himlen någonstans för rulltrapporna på Lisebergsstationen.) Jag kom som sagt ut (fortfarande till synes och mentalt sett helt nyvaken) och tände min cigarett i hopp om energi från en inre makt i nikotinet. Men faktum är att det finns varken någon inre makt eller koffein i cigaretter. Och under tiden som det har tagit mig att inse detta har det hunnit bli vinter igen, vilket betyder att det heller inte kom några fåglar till min undsättning och kvittrade liv i mig. Poängen med denna smärre långtråkiga historia är varken det faktum att jag var så borta under gångvägen från pendeln till skolan att jag höll på att sätta röken i halsen och inte heller är poängen att det första jag gjorde när jag kom fram var att nästan somna över bordet fåtalet sekunder efter att magister hade antecknat min sena ankomst. Utan poängen är att efter 10 minuter av total död i samband av magisters genomgångar av andragradsekvationer flydde jag fältet mot köket och lärarrummet. De kommande 30 minuter som följde denna morgonkvist (som det enligt magister tog att hämta matteboken) tillbringade jag med en nybryggd kopp kaffe i händerna och inne i lärarrummet. För vad hände inte 2 sekunder efter att jag hade öppnat dörren dit? Världens just nu bäste lärare (jag förlåter aldrig den nye skolchefen) tillkännagav mina betyg på fotoprovet (som jag valde att göra om för högre betyg) och jag satte tre stora bokstäver på båda prov-delarna. Detta var poängen, för det gjorde min morgon, min vecka och gav mig ny energi att slita som ett svin terminen ut nu.

Jag brukar välja att försöka se på livet som en fest. Livet leker oftare än vad folk vill erkänna för sig själva och just nu leker mitt liv som om jag vore en enda stor lekplats. Det är en rätt fantastisk känsla som rusar upp och ner genom artärerna ikväll faktiskt. Om man bara låter sig bortse från all stress en kort stund kan man nog inte förneka kalaset som pågår just nu, inte i min värld i alla fall.