tovaduvet

"Jag vill inte vakna imorn utan kärlek i min värld, jag fortsätter vända mig om men du finns inte där."

Kapten Röd och min hemmagjorda adventsljusstake är det som tillsammans får lysa upp och värma natten, syn- och hörselmässigt. I brist på sömn föregående natt somnade jag självklart förut, när tanken var att jag skulle jobbat lite på min hemsida och möjligtvis redigerat lite foton kanske. Nu har jag dock vaknat till liv igen, såklart när det är dags att hoppa på nattåget.
Inatt sov jag drygt 1-1½ timma och vaknade ca 5 min innan jag var tvungen att springa till ett redan för sent tåg. Ett kallt uppvaknande av att jag dessutom höll på att missa min hållplats fick jackan att kännas ännu tunnare när jag åter igen kom ut i kylan. (Och jag tackar fortfarande han som inte lyssnar där uppe i himlen någonstans för rulltrapporna på Lisebergsstationen.) Jag kom som sagt ut (fortfarande till synes och mentalt sett helt nyvaken) och tände min cigarett i hopp om energi från en inre makt i nikotinet. Men faktum är att det finns varken någon inre makt eller koffein i cigaretter. Och under tiden som det har tagit mig att inse detta har det hunnit bli vinter igen, vilket betyder att det heller inte kom några fåglar till min undsättning och kvittrade liv i mig. Poängen med denna smärre långtråkiga historia är varken det faktum att jag var så borta under gångvägen från pendeln till skolan att jag höll på att sätta röken i halsen och inte heller är poängen att det första jag gjorde när jag kom fram var att nästan somna över bordet fåtalet sekunder efter att magister hade antecknat min sena ankomst. Utan poängen är att efter 10 minuter av total död i samband av magisters genomgångar av andragradsekvationer flydde jag fältet mot köket och lärarrummet. De kommande 30 minuter som följde denna morgonkvist (som det enligt magister tog att hämta matteboken) tillbringade jag med en nybryggd kopp kaffe i händerna och inne i lärarrummet. För vad hände inte 2 sekunder efter att jag hade öppnat dörren dit? Världens just nu bäste lärare (jag förlåter aldrig den nye skolchefen) tillkännagav mina betyg på fotoprovet (som jag valde att göra om för högre betyg) och jag satte tre stora bokstäver på båda prov-delarna. Detta var poängen, för det gjorde min morgon, min vecka och gav mig ny energi att slita som ett svin terminen ut nu.

Jag brukar välja att försöka se på livet som en fest. Livet leker oftare än vad folk vill erkänna för sig själva och just nu leker mitt liv som om jag vore en enda stor lekplats. Det är en rätt fantastisk känsla som rusar upp och ner genom artärerna ikväll faktiskt. Om man bara låter sig bortse från all stress en kort stund kan man nog inte förneka kalaset som pågår just nu, inte i min värld i alla fall.