inlägg nr.94

Många inlägg nu. Om det ändå vore så gott så att det var tack vare ett överflöd av inspiration.
Har spenderat i princip hela dagen liggandes naken i min säng, lyssnandes på Kristina från Duvemåla varvat med hiphop och Ott. Det ni. Tog mig till slut ut på en lång kvällspromenad med ett desperat behov av att fota, men helt utsvulten på inspiration. Varken den friska luften eller den fina, fina himlen hjälpte. Tyvärr. HATAR dessutom att fota natur och det hände ju inte överdrivet mycket i pildammarna efter åtta-tiden. Luft och lite sinnesro fick jag i alla fall. Skönt.
Jag borde äta nånting. Blev bjuden på två pannkakor imorse men sen dess har det inte blivit något mer.
Det är en konstig helg. Igår kväll reste jag tre år tillbaka i tiden, rätt in i en av de sämre kvällarna i kassan på McDonald's. Det är verkligen obehagligt att känna tvånget av att tvinga fram ett leende när man egentligen inte vill annat än att vara själv och tyst. Hur man så medvetet och uppenbart spänner varenda muskel i ansiktet för att orka upp mungiporna några centimeter. Hur man så vet att folk ser rätt igenom det. Till slut kom det dock. Och det var skönt. Det blev en väldigt trevlig kväll och natt.
Här har ni en riktigt tråkig men passande bild:
puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0